CxiBjoti

Satt och funderade lite...
Undrar om man på stenåldern fick slåss om sina partners?
Jag menar om männen nån gång ville klubba ner samma kvinna. Eller en drog i fötterna och en i håret.
Hur smarta var vi då egentligen? Eller rättare sagt männen? Förstod de att de gjorde henne illa?
Eller var kvinnan något som man bara klubbade ner och tog hem för att drifterna sa till männen att göra så?
För att föra sina gener vidare?

Hm... känner att jag nog ska läsa på lite om det där, eller starta en diskussion med Bettan kanske, hon har ju koll på det mesta.

Över till nåt annat.

Jag tycker alltid att det är lika kul när det är in blyga kunder till min hörna, som sen i alla fall vågar krypa fram till disken med något de vill köpa. Det känns alltid lika skönt att få dem att känna sig trygga, att det inte alls är särskilt pinsamt. Visst brukar de vilja ha sakerna inslagna när de är så blyga men det är alltid skönt att kunna visa dem att för min del spelar det ingen roll om det är min största buttplug eller en söt liten ängel de köper.
Jag t ycker faktiskt att det är riktigt roligt att folk i lilla Mora vågar handla i min butik. :)

Fick höra av en människa för ett tag sen att jag är finare än sex och jag har funderat lite på det där.
Nog är det kanske så, men jag tänker aldrig bli för fin för sex. Det gäller att skilja på det där.
Sex är ju som sagt ett av mina jobb, så det hade varit riktigt illa om min älskade inte klarade av det, fast det är ju klart.
jag har ju ganska mycket grejer för att kunna klara mig själv också. :P

Sen nästa fundering kring det där är, hur fint är sex egentligen?
Visst är det superromantiskt, långsamt, känslosamt och fint... på film.
Men herregud, i verkligheten har jag aldrig upplevt något sånt och kommer nog aldrig att göra det heller.
Men det är nog lika bra det, för det skulle nog tråka ut mig... Känslor och gullegull kan man ha ändå, men inte när man har sex. Visst, det är klart att känslorna finns väl alltid där, men inte allt det där romantiska tjafset så som de alltid framställer det på film.
Allt det här kan säkert misstolkas på ett eller annat sätt.

Jag påstår inte att jag är känslolös och oromantisk i sängen, men bara att jag skulle inte beskriva sex som fint.
Oj, vad jag kände nu att jag säger emot sexualkunskapen som alltid säger att man ska vänta för att sex är något fint mellan två människor.
Jo visst kan man väl se det så, det kan jag med. Det fina i det hela är väl att man verkligen lämnar ut sig till en annan människa, att man verkligen litar på den andra och blottar sig själv totalt, både inuti och utanpå.

Men ändå skulle jag som sagt inte beskriva det som fint.
Hur skulle jag beskriva det då?
Hm...

Ett ord kan inte beskriva någonting. Det krävs mycket mer än så.
Precis som att man inte kan beskriva känslor, så kan inte jag beskriva sex.
Allt skiljer sig ju dessutom från gång till gång.

Vilken lång sexdiskussion jag haft med mig själv nu då. Svårt att komma fram till något så här faktiskt...
Men idag har jag faktiskt inte så mycket mer att säga.

Men jag älskar dig min goding, av hela mitt hjärta!

Fy sjutton vad irriterad jag blev igår. Jäkla idioter som inte kan knipa igen truten ibland alltså. Vissa saker säger man bara inte, är man så pass gammal borde man ha mer vett och kunna tänka sig för. Fick min första panikattack på nåt år. Blev helt chockad, det var så längesen, hade nästan glömt bort hur man fick den att försvinna.
Usch, det är allt bra läskigt att tappa kontrollen så där. Bli helt yr, illamående, hela kroppen bara skakar och tårarna bara rinner. Helt okontrollerat.
Jävla idiot. Och ändå trodde jag att jag kommit över saker och ting så pass att jag kunde ta sånt, men tydligen inte.

Ville inte gå och lägga mig när jag kom hem. Låg i sängen och skakade och grät. Skakade så skadan i revbenen började kännas av igen. Fn så irriterad... Men jag somnade till slut och tror att jag sov ganska lugnt ändå. Vaknade då inte eller nåt sånt och har inget minne av vad jag drömt.
Men jag hoppas att jag kan slappna av ikväll utan skakningar.

Mycket gamla minnen som dök upp igen igår, fy vad nån kan få en människa att känna sig värdelös. Dagen som började så bra...

Idag är det trist väder, inte så konstigt kanske när jag mår som jag mår. Men det känns alltid lite bättre att må dåligt när det regnar. Jag är glad att det finns så goa människor runt ikring mig som alltid får mig att må bättre...
Hoppas att man nån gång får tillfälle att ge dem den tacksamhet de förtjänar.

Känner mig som sagt inte på toppenhumör idag, men det blir nog bra snart ska ni se.
Bubblan är snart tillbaka. ;)



Saknar...

Sitter nere i affären och stör mig lite på telefonen jag bytt till, nog är den lila och söt och låtarna låter som låtar ska och inte nåt plonkande bara. Det enda jag irriterar mig på är att den precis kommit från lagning och nu lyser lampan till blixten eller vad det nu är hela jäkla tiden.
Har inte heller hunnit lägga in shakira låtar på den. Det är lite roligt också för vi verkar inte ha fått tillbaka den telefonen vi lämnade in, för det är lite knepiga bilder på den. Hoppas bara att inte Janne hade några alltför lättklädda bilder på mig på vår telefon, för den har väl nån annan fått. Det känns lite som om de inte fixar felen utan bara byter de trasiga telefonerna med andra inlämnade. Det är väl därför lampan lyser hela tiden nu...

Men nog med teknikens under nu.

Idag är jag på ett riktigt soligt humör, har sällskap av systeryster i affären. Det är riktigt skönt att jag hittat någon som man kan prata om allt med, när man behöver. Känner för att dikta ur mig lite, men finner inte riktigt den koncentrationen när man bubblar med Bea. :)
Men jag skriver ur mig lite osammanhängande känslor ändå.


Just nu
Saknar dig så mycket
Mina tankar finner ingen annan väg
I mitt hjärta finns du
Vill ha dig nära
Vill ha dig här
Just nu
Du är underbar

Ja nog känns det snurrigt även för glada Bubblan ibland.
Livet leker väl egentligen och det är konstigt nog i de stunderna som mycket gammalt bubblar upp i mig.
Nästan som om jag inte kan tillåta mig själv att vara glad. Fast jag känner mig lyckligt känns det tungt inuti och jag vill bara krypa ihop och gråta.

På onsdag har jag äntligen en ledig kväll efter att jag stängt affären, då har jag planerat in en myskväll hemma. Film, massa onyttigt och en massa kramar. Det känns som om jag behöver det nu.

Nej, usch vad deprimerad jag känner mig fast jag är så glad. Det är helskumt det här. Hur hjärnan styr kroppen egentligen. Bara för att man en gång i tiden inte fick vara glad så känns det alltid så fel när jag är det och så försöker huvudet stoppa mig genom att skapa mörker i min kropp.
Men jag ger mig inte, jag vet att jag är lycklig och jag vet att jag egentligen mår väldigt bra. Det är bara mitt huvud som luras. Tyvärr är det väldigt svårt att få huvudet att hålla tyst, det försöker ständigt att överrösta mitt hjärta.

Men jag är lycklig, faktiskt. Glad över att göra andra glada, skönt att få skratta med någon, underbart att älska med någon och att älska någon. Det finns ingen bättre känsla än att känna sig älskad...

Det är kanske därför man saknar mamma och alla systrar.... Men snart får man träffa allihop igen, gud så skoj!

Hade kunnat skriva i timmar känner jag, men ändå inte fått ut nåt av mitt innersta mörker. Det som gnager i mig och förstör min lycka ibland. Vissa saker får man gå med själv.
Funderar på att börja på nytt med mitt bokskrivande. Får se i slutänden om man vågar försöka ge ut den eller inte.
Annars så är det i alla fall en bra grej för att få ur mig allt i alla fall.

Nej, nu ska jag sluta skriva, lägger ut lite härliga bilder också för att visa att jag faktiskt är på bra humör. :)



När man var lite mindre utan bekymmer...