Mycket tankar just nu...
Ja nog känns det snurrigt även för glada Bubblan ibland.
Livet leker väl egentligen och det är konstigt nog i de stunderna som mycket gammalt bubblar upp i mig.
Nästan som om jag inte kan tillåta mig själv att vara glad. Fast jag känner mig lyckligt känns det tungt inuti och jag vill bara krypa ihop och gråta.
På onsdag har jag äntligen en ledig kväll efter att jag stängt affären, då har jag planerat in en myskväll hemma. Film, massa onyttigt och en massa kramar. Det känns som om jag behöver det nu.
Nej, usch vad deprimerad jag känner mig fast jag är så glad. Det är helskumt det här. Hur hjärnan styr kroppen egentligen. Bara för att man en gång i tiden inte fick vara glad så känns det alltid så fel när jag är det och så försöker huvudet stoppa mig genom att skapa mörker i min kropp.
Men jag ger mig inte, jag vet att jag är lycklig och jag vet att jag egentligen mår väldigt bra. Det är bara mitt huvud som luras. Tyvärr är det väldigt svårt att få huvudet att hålla tyst, det försöker ständigt att överrösta mitt hjärta.
Men jag är lycklig, faktiskt. Glad över att göra andra glada, skönt att få skratta med någon, underbart att älska med någon och att älska någon. Det finns ingen bättre känsla än att känna sig älskad...
Det är kanske därför man saknar mamma och alla systrar.... Men snart får man träffa allihop igen, gud så skoj!
Hade kunnat skriva i timmar känner jag, men ändå inte fått ut nåt av mitt innersta mörker. Det som gnager i mig och förstör min lycka ibland. Vissa saker får man gå med själv.
Funderar på att börja på nytt med mitt bokskrivande. Får se i slutänden om man vågar försöka ge ut den eller inte.
Annars så är det i alla fall en bra grej för att få ur mig allt i alla fall.
Nej, nu ska jag sluta skriva, lägger ut lite härliga bilder också för att visa att jag faktiskt är på bra humör. :)
När man var lite mindre utan bekymmer...
Livet leker väl egentligen och det är konstigt nog i de stunderna som mycket gammalt bubblar upp i mig.
Nästan som om jag inte kan tillåta mig själv att vara glad. Fast jag känner mig lyckligt känns det tungt inuti och jag vill bara krypa ihop och gråta.
På onsdag har jag äntligen en ledig kväll efter att jag stängt affären, då har jag planerat in en myskväll hemma. Film, massa onyttigt och en massa kramar. Det känns som om jag behöver det nu.
Nej, usch vad deprimerad jag känner mig fast jag är så glad. Det är helskumt det här. Hur hjärnan styr kroppen egentligen. Bara för att man en gång i tiden inte fick vara glad så känns det alltid så fel när jag är det och så försöker huvudet stoppa mig genom att skapa mörker i min kropp.
Men jag ger mig inte, jag vet att jag är lycklig och jag vet att jag egentligen mår väldigt bra. Det är bara mitt huvud som luras. Tyvärr är det väldigt svårt att få huvudet att hålla tyst, det försöker ständigt att överrösta mitt hjärta.
Men jag är lycklig, faktiskt. Glad över att göra andra glada, skönt att få skratta med någon, underbart att älska med någon och att älska någon. Det finns ingen bättre känsla än att känna sig älskad...
Det är kanske därför man saknar mamma och alla systrar.... Men snart får man träffa allihop igen, gud så skoj!
Hade kunnat skriva i timmar känner jag, men ändå inte fått ut nåt av mitt innersta mörker. Det som gnager i mig och förstör min lycka ibland. Vissa saker får man gå med själv.
Funderar på att börja på nytt med mitt bokskrivande. Får se i slutänden om man vågar försöka ge ut den eller inte.
Annars så är det i alla fall en bra grej för att få ur mig allt i alla fall.
Nej, nu ska jag sluta skriva, lägger ut lite härliga bilder också för att visa att jag faktiskt är på bra humör. :)
När man var lite mindre utan bekymmer...
Kommentarer
Trackback
